Slanggurkor tillhör familj gurkväxter och är nära släkt med bl.a. melon, pumpa och squash. De är klättrande eller markkrypande växter. Gurkans härkomst är från Indien och den har odlats i 3000 år. Man skiljer på två grupper av gurkor, slanggurkor och druvgurkor. Den senare utgörs av mindre gurkor som främst används för inläggning modell saltgurka eller ättiksgurka. Slanggurka är antingen den gröna "vanliga" gurkan, som används som grönsak, eller den vita asiagurkan, som främst används till inläggning. Sägs bara "gurka" i ett recept, så avses nästan alltid grön slanggurka.
ANVÄNDNING
Rå slanggurka används skivad eller hackad i salladsblandningar, som smörgåspålägg, garnering, eller som tillbehör till fisk, kött eller andra maträtter. Råa tjockare skivor kan fungera som botten i cocktailtilltugg med ett gott pålägg, eller skuren i stavar till dip. Av gurka tillreder man utmärkta och kalorifattiga förrättssoppor som serveras kalla, eller en fräsch mousse/paté passande till buffén. Blancherad (hastigt kokt) gurka som halveras på längden och kärnats ur kan fyllas med färs och ugnsstekas. I gratänger fungerar gurka inte väl för att den är för vattnig.
Klassiska gurkrätter:
Ansa: Gurkan sköljs ren, skivas eller hackas. När man hackar den för att ingå i en sallad brukar man med en sked skrapa ur den vattniga kärnhuset (mittdelen) för att slippa löst rinnande gurka. Dela i så fall gurkan på längden och skrapa ur med liten sked. Ibland skalas gurkan, som är ganska beskt och hårt, vilket enklast görs med en potatisskalare.
Tillagning: Gurka kokas sällan och gör man det skall den lättkokas (blancheras). Med färs kan den kort ugnslagas.
Latin: Cucumis sativus cucurbitaceae
cucumber
concombre
cetriolo
Gurke
pepino
Annons
Presenteras i samarbete med www.spisa.nu