Endiv (röd endive, carmine sallat, brusselcikoria)

Endiv är en pålrot (minisallat) av rotcikoria (Chichorium intybus var. sativum). Roten, som är beskt smakande, är vanligtvis vit med blekgrön eller vinröd markering. Pålroten har hårt knutna, spolformade huvuden, ca 15 cm långa, med köttiga, beska och saftiga blad. Egentligen är namnet endiv missvisande för att det är ett artnamn (endivia) för en nära släktning. Läs mer i avsnitt Cikoriasallat. Utomlands benämns pålroten ofta brusselcikoria då bruket att odla bleka endivskott i mörkt utrymme uppkom i Brussel år 1850.

Carmine är en variant, en korsning mellan rosésallat och trevisano. Den liknar röd endive men insidan av bladen är rödare. Smaken är inte så besk.

Odling: Endiv odlas i två steg, först på friland då pålroten bildas, sedan i mörkt växthus. Läs mer Odla endivsallat. 


ANVÄNDNING

Endiv liksom all cikoriasallat är besk i smaken. Den röda är något mildare. Roten är beskast och kan skäras bort. Späda blad är mildare och saftigare än grövre. Endive kan ätas rå i sallader, användas till dippning och på ostbrickan, speciellt välsmakande till grönmögelost. Skär upp endive strax innan den serveras, snittytorna missfärgas efter en stund. Passar även som lättkokt ensamrätt med smör, i gryträtter, bräserad, eller gratinerad. Den röda behåller formen i ugnsvärme. Det är gott att att blanda endive med apelsin eller grapefrukt.

Alternativ: Någon cikoriasallat, t.ex. frissée eller rosésallat.

Säsong: Säljs året om i butik, mest vintertid.

Förvaras mörkt, i plastpåse, i kylskåp. Hållbar några dagar. Känslig för uttorkning.